Visst har de flesta av oss någon favoritartist från "back in the day" som aldrig riktigt slog igenom? Själv såg man storheten i artistens repertoar, men av olika anledningar fick det aldrig nåt lyft.
Minns att jag i mitten på 90-talet såg en 12"a i skivaffären med "Street Smartz", också mer känd som F.T. aka Fuc That...kanske var det mer att jag fastnade för gästerna på hans klassiska "Metal Thangz" där O.C och Pharoahe Monch gav F.T. vokal uppbackning. Men faktum kvarstod att F.T. var den som faktiskt själv bar upp både A och B-sida på 12:an med sköna rader och formuleringar. Med indiebolaget Tru Criminal Records i ryggen började det hända saker för F.T. och han uppmärksammades av Stretch Armstrong, som på den tiden hade en skivetikett under Sony. Etiketten Tru Criminal fortsatte att knyta till sig artister som AK Skills och God Sunz och släppte en EP under titeln "Tru Criminal EP" där man fick hjälp med lysande produktion från bland annat Lord Finesse och Buckwild. F.T. bidrog med "Don't Trust Anyone" till ep:n:
Åren gick och det blev tyst om F.T... För några år sen sprang jag in i den gode Stretch Armstrong och frågade helt enkelt om vad som hände. Hans svar löd nåt i stil med att "killen hade problem...han var oproduktiv och allmänt strulig". Nöjd med en förklaring till F.T.´s uteblivna framgång gick jag tillbaka till att åter lyssna på hans gamla spår från mitten av 90-talet. Sökte några år senare upp honom på Myspace för att upptäcka att han hamnat i facket av New York-rappare som fastnat i "thug"-snacket över dåliga synth-produktioner.
Döm om min stora förvåning när jag för några veckor sen såg låtlistan på Statik Selektah's "Pre-Game EP" och fann den gode F.T. med låten "Facts Of Life" som gav mig en gnutta av samma känsla som när jag hörde honom 1996...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar